Jordbruket och dess lagar i Norge

Norge är ett landskap som är kallt och bergigt, och därav ett väldigt svårt land att bedriva lantbruk i, mindre en 3% av hela landet är yta för att odla på, vilket resulterar i ca 616 000 hektar som uppehålls av spannmål, mestadels korn. Som i Sverige och Finland, så har Norges jordbruk ändrats genom åren, förr fanns många företag, och nu har antalet företag minskat, och istället ökat i djurantal per företag.

Det viktigaste näringarna i Norge är fiske, fiskodling och djuruppfödning, där djuruppfödning och djurhållning är det som ger mest vinst. Norge har ca 400 000 hektar betesmark som blir utfodring till den enorma och uppseendeväckande talet av getter och får de har, vilket är de djurslaget som föds upp i minst antal i Sverige. Norge har kring 2,3 miljoner får och ca 67 000 getter. De har större boskapsdjur också, så som kor, men väldigt få i antal, i och med mindre åkerareal.

Fårraser i Norge

Norge har fyra egna fårraser; Gammelnorsk Sau, från bronsåldern bra köttfår, fint underull samt sträv och grov täckull, Grå Trønderfår, upptäcktes lite innan andra världskriget, en ras som är populär för sin fina stålgråa ull, gammelnorsk Spælsau, upptäckes sent in på vikingatiden och är känt för sin underull och täckull som har tydliga kontraster, och Rygjasau, godkänd ras sedan 1924, fin och glansfylld kvalité på ullet samt väl köttfylld.

EU

Norge är ett av länderna som inte är anslutet till den Europeiska unionen, men samarbetar med andra unionsländer så som EES, europeiska ekonomiska samarbetsområdet, även fast Norge har en begränsad åkerareal och därmed begränsar jordbruksverksamheten, det hjälper lantbrukarna att bli skyddade samt få stöd när det behövs.

Norge jobbar mycket med export livsmedel så som jordbruksprodukter och slakt, de har höga tullkostnader och Sverige har ingen chans emot deras höga kostnader samt avtalet på grund av Norges jordbrukspolitik. EES väljer i första hand frihandel på industrivaror mellan EU och Norge, vilket gör att hälften av Sveriges jordbruksprodukter hamnar i länder som inte är med i EU. EU och Norge ger varandra lägre tullar för det mesta för deras långa handelsavtals historia. Eftersom Sverige och Norge har ungefär samma produkter att erbjuda så drabbar de höga tullarna de svenska produkterna.  Fisk och fiskodling är delvis utanför det generella EES-avtalet då det gäller någon annan typ av separat avtal, avtalet som reglerar handeln på icke-bearbetade jordbruksvaror, och avtalet som reglerar handeln med bearbetade jordbruksvaror. Det är inte alltid man vet vilket avtal som ska representera respektive produkt men baserat på länderna som ska komma i överenskommelse så lyckas dom lösa det på handelsförhandlingar. Finns andra avtal som gäller för ett begränsat antal produkter.

Avtal, lagar och skydd förändras konstant, för att kunna utveckla, förbättra och se till så att de norska lantbrukarna är nöjda. Norge har en nationell lagstiftning som är utöver EES, den skyddar djurens djurhållning samt mått på bås där djurslaget ska leva i och att lantbrukarna ska anpassa sig så nära som möjligt till djurslagets naturliga beteende, samtidigt skyddar den norska åkerarealen så att den alltid ska vara i balans med djurantalet i Norge.