Jordbrukets historia

Jordbruk uppfanns i cirka 11 världsdelar oberoende av varandra för ungefär 10000 år sedan.

Efteråt spred sig den nya uppfinningen till omgivande samhällen. När de tidigaste bönderna migrerade på jakt efter nytt land till gården tog de sina uppfinningar med dem till sina nya hem. Enligt den senaste forskningen kom de tidigaste bönderna i Norden från nuvarande Syrien.

Jordbrukets början

Alla världsdelar har sina basfoder. I Centralamerika utvecklade majs av indianerna som sedan spred det till Nordamerika. Någon gång mellan 8000 f.Kr. och 5000 f.Kr. började människor i Anderna i Sydamerika odla potatisar. Idag finns det många olika sorter potatisar. I Asien är det riset som är basfoder och i Kina odlade man ris från 5700 f. Kr och sedan började odla bönor inte långt efteråt. Tidiga bönder i mellanöstern idkade jordbruk från cirka 9500 f.Kr. De odlade 2 sorters primitivt vete, liksom lin och bönor. I norra Afrika är det sorghum som gäller. Forntida folk som domesticerade växter insåg snart fördelarna med konstbevattning. De forntida egyptierna planerade sitt jordbruk runt översvämningen av Nilen. Och i asiatiska kulturer var det viktigt att kontrollera vattenflödet   i sina risfält. Dessa tidiga bevattningssystem kan ha lett till utvecklingen av tidiga regeringsformen eftersom de krävde stor samarbete.  Tenochtitlan, Aztec huvudstaden, var baserad på en serie kanaler som användes för att bevattna grödor såväl som för hygien. Får var ett av de tidigaste djuren som tämjdes. Detta hände i Mesopotamien någon gång mellan 11 000 och 9 000 f. Kr. I Turkiet tämjdes man aurochs, den vilda förfäder till vår moderna boskap. Kycklingar först tämjdes i Indien för att sedan spridas över Asien, Afrika och Europa. I Sydamerika tämjdes man lamor som dragdjur och alpackor för deras ull. Förutom mjölken eller ullen kunde bönderna använda dynga från tama djur för att gödsla sina fält och öka produktionen.   

Industrialiseringen

Under de senaste 200 åren har jordbrukare bytt från manuell arbetskraft till allt flera maskiner. Nu är det ganska få människor som arbetar som drängar. Istället satsar man på inköp av stora maskiner såsom traktorer och skördemaskiner.  Detta innebär att grödor som är lätta att plantera, sköta och skörda på löpande band har prioriterats över dem som är mer näringsrika eller som har ett naturligt motstånd mot växtsjukdomar. I stället är regelbunden användning av bekämpningsmedel en del av den industriella gårdens rutin.Under senaste tiden har allt flera människor blivit bekymrad om överanvändning av bekämpningsmedel. En lösning är GMO (genetiskt modifierade organismer), grödor som har blivit genetisk manipulerad för att vara resistenta mot växtsjukdomar och skadeinsekter. Men en hel del människor är kritiska av GMO-grödor och är inte övertygade om att de är säkra för långvarig användning.

Industrialiseringen

Ett annat lösning är en partiell återgång till förindustriella former av jordbruk där man planterade grödor som hade utvecklat ett naturligt motstånd mot sjukdom eller skadliga insekter. Också plantering av så kallade gröna gödsel växter kan hjälpa till att åter fylla näringsämnena i jorden. Detta tillvägagångssätt förespråkas främst av ekologiska bönder. Hur som helst i en eller annan form utvecklas jordbruk hela tiden.